Kategori: övrigt

Hej hallå!

Jag har börjat tänka mer på hur mycket maten faktiskt påverkar min ork. Förut kunde jag hoppa över frukosten, ta något snabbt till lunch och sedan undra varför jag var seg resten av dagen.

Nu försöker jag göra det enklare – men bättre.

Till frukost kör jag ofta något som håller mig mätt länge, som havregrynsgröt med bär eller yoghurt med frön och nötter. Mitt på dagen försöker jag få in både protein, grönsaker och någon form av kolhydrater. Inget extremt, bara “vanlig” mat som känns bra i kroppen.

Det jag märker är att energin blir jämnare. Jag blir inte lika sugen på sötsaker och jag orkar träna på ett helt annat sätt.

Det behöver inte vara perfekt. Bara lite mer medvetet.

Vi hörs!

Hej!

Just nu har jag fastnat lite för en riktigt enkel övning: plankan.

Det ser inte mycket ut för världen, men oj vad den tar. Jag försöker hålla så bra teknik jag kan, spänna bålen och andas lugnt. Först 20–30 sekunder, sedan lite längre varje gång.

Det bästa är att den går att göra var som helst – hemma, på gymmet eller till och med på hotellrum när man reser.

Små insatser som känns direkt.

Vi hörs!

Hej!

Jag har länge sneglat på yoga, men alltid tänkt: “det där är nog inte min grej”. Jag har sett alla perfekta poser på Instagram och känt mig mer skrämd än motiverad.

Men nu har jag ändå börjat testa lite försiktigt hemma.

Inga avancerade positioner. Bara enkla rörelser, lugn andning och korta pass på 10–15 minuter. Och det jag märker är inte främst att kroppen blir starkare — utan att tempot i huvudet saktar ner.

Jag blir mer närvarande. Mindre stressad. Lite mjukare, både i kroppen och i tankarna.

Det känns faktiskt skönt att prova något där fokus inte är på prestation, utan mer på känslan. Och skulle jag inte fastna helt, så gör det inget. Då vet jag i alla fall att jag gav det en ärlig chans.

Har du testat yoga? Nyfiken på hur andra upplevt det.

Vi hörs!

God morgon!

Jag har testat massor av “perfekta” morgonrutiner genom åren, men de flesta har varit alldeles för krångliga. Nu gör jag något mycket enklare — och det är första gången jag faktiskt håller i det.

Direkt när jag går upp kör jag:

• några axelrullningar
• höftcirklar
• lätt stretch för baksida lår
• ett par djupa andetag

Det tar knappt fem minuter.

Det låter nästan för enkelt, men känslan under dagen är annorlunda. Jag känner mig mindre stel, piggare och lite mer “vaken” i kroppen innan allt annat drar igång.

Ingen prestation, inga krav — bara en mjuk start.

Vi hörs snart igen.

Hej!

Jag har insett något på sistone som jag kanske inte riktigt velat erkänna förut: många gånger tränar jag inte för musklerna, konditionen eller resultaten — utan för huvudet.

Det märks särskilt de dagar då allt känns rörigt. Tankarna snurrar, jag är stressad, jag försöker hinna allt på en gång. Förr brukade jag sätta mig med telefonen, scrolla, läsa mail, göra “lite mer”.

Nu försöker jag i stället göra tvärtom.

Jag går ut.
Jag börjar röra på mig.
Inget särskilt tempo, ingen plan, inget mål.

Efter 10–15 minuter händer något. Tankarna lugnar sig. Andningen blir djupare. Allt som kändes stort känns plötsligt lite mer hanterbart. Det är nästan som om kroppen hjälper hjärnan att sortera.

Det intressanta är att passet i sig oftast inte är speciellt märkvärdigt. Det är ingen maxprestation. Ofta bara en lugn promenad, lite lätt jogg, eller några enkla övningar hemma.

Men det ger mig en typ av klarhet som jag inte får på något annat sätt.

Jag tror därför att vi ibland krånglar till träning för mycket. Vi mäter, planerar, analyserar och jämför. När det egentligen — åtminstone ibland — kan få vara något helt annat:

En paus.
En omstart.
Ett sätt att landa.

Så nästa gång jag känner mig stressad eller överväldigad tänker jag försöka komma ihåg det här. Inte mer kaffe. Inte mer skärmtid. Ut och röra på mig i stället.

Kroppen vet ofta mer än jag tror.

Hallå där!

Dagens tankar:

Alla pass behöver inte vara på gymmet. Ibland rullar jag bara ut min matta hemma och kör 15–20 minuter – och det räcker.

Lite core, några armhävningar, höftlyft och ett par utfallssteg. Inga avancerade upplägg, ingen stress, bara rörelse.

Det jag gillar mest är att tröskeln blir så låg. Jag behöver inte packa, resa någonstans eller planera. Jag bara gör det.

Och känslan efteråt? Överraskande bra.

Vi hörs igen snart.

Hej!

Jag har känt ett tag att min träning gått lite “på autopilot”. Samma pass, samma övningar, samma känsla. Skönt på ett sätt, men också lite… tråkigt.

Så jag bestämde mig för att prova något helt annat: boxning.

Inte alls så tufft och avancerat som man ser på film, utan mer basic — raka slag, krokar, lite fotarbete och korta intervaller. Och jag måste säga: det är mycket jobbigare än jag trodde. Pulsen sticker upp direkt och jag känner verkligen hur hela kroppen får jobba, särskilt axlar, core och rygg.

Det jag gillar mest är känslan efteråt. Man blir trött, men samtidigt riktigt nöjd och lite “urladdad” i huvudet. Perfekt när man haft mycket stress.

Jag började också fundera på hur jag kan få in det här hemma ibland. Jag vill inte hänga upp något i taket, så jag började läsa på om alternativ och hittade tipset om att använda en stående boxningssäck i stället. Mycket smidigare, och går att flytta runt när man behöver.

Nu funderar jag faktiskt på att skaffa en, så jag kan köra korta pass hemma när jag känner för det. Inget avancerat — bara 10–15 minuter ibland för att få upp pulsen och röra kroppen på ett annat sätt.

Vi får se hur det blir, men det känns kul att testa något nytt och inte bara fastna i samma gamla rutiner.

Vi hörs!

Jag har blivit bättre på att förstå en sak: kroppen utvecklas inte bara när man tränar – utan när man vilar efteråt.

Tidigare tryckte jag gärna in “ett pass till” även när jag var trött, stel och egentligen inte hade energi. Resultatet blev mest att jag kände mig sliten och tappade lusten.

Nu försöker jag lyssna mer.

Sover jag dåligt, känner mig seg eller har ont någonstans, då väljer jag ibland vila, promenad eller lätt stretch i stället. Och konstigt nog känns nästa träningspass både roligare och starkare.

Vila är inte fusk. Det är en del av planen.

Hej!

Jag har hittat något som verkligen känns som en liten game changer för mig: powerwalks kombinerat med podcasts. Det låter kanske enkelt, men det har gjort att jag faktiskt längtar efter mina promenader på ett helt annat sätt.

Förut gick jag ofta ut “för att jag borde”. Det blev lätt en plikt. Jag tittade på klockan, räknade minuter och ville helst bara komma hem. Nu känns det snarare som en stund för mig själv. Jag tar på mig skorna, stoppar in hörlurarna och så är det som att jag kliver in i en helt annan värld.

Det bästa är att jag både får rörelse och inspiration på samma gång.

Ibland väljer jag något om hälsa eller träning, ibland mer personliga berättelser. Det känns som att hjärnan och kroppen får arbeta tillsammans. Stegen rullar på av sig själv när jag är inne i samtalet som pågår i lurarna.

Jag har till och med börjat planera in mina promenader runt det avsnitt jag vill lyssna på. Är det ett längre avsnitt, blir promenaden längre också. Win-win.

Promenader är dessutom en så skonsam form av träning. Man behöver inte byta om, man behöver ingen utrustning och det funkar nästan oavsett dagsform. Vill du läsa mer om varför promenader är så bra för kroppen finns det mycket bra info här: https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa–miljo/kostrad/fysisk-aktivitet/

Det här är också ett sätt att få in mer rörelse utan att det känns som “ett träningspass”. Jag tar hellre tre sådana promenader under veckan än att pressa mig igenom ett enda pass som jag inte alls är sugen på.

Så mitt tips den här gången: testa att kombinera promenad och podcast. Välj något du verkligen gillar, gå ut i lugn takt och bara låt kroppen göra jobbet.

Jag tror du kommer gilla det lika mycket som jag gör.

Vi hörs!

Ibland undrar jag vart min motivation tar vägen. Ena perioden känns allt lätt – jag tränar regelbundet, äter bra och är supertaggad. Sedan plötsligt… ingenting. Träningen känns tung, jag skjuter upp passen och hittar tusen ursäkter.

Det är lätt att bli irriterad på sig själv då. Men jag har försökt ändra synsätt lite.

Istället för att bli arg försöker jag acceptera att motivation går i vågor. Ingen är pepp hela tiden, oavsett vad sociala medier visar. Vissa dagar handlar det inte om att göra ett perfekt pass – utan bara om att göra något litet.

En kort promenad. Lite rörlighet. Några enkla övningar hemma.

Och det märkliga är: när jag gör något, även om det är litet, så kommer lusten ofta tillbaka av sig själv. Inte direkt, men steg för steg.

Så nästa gång motivationen försvinner tänker jag försöka vara lite snällare mot mig själv. Fortsätta röra mig, men utan press.

God fortsättning!