Ibland undrar jag vart min motivation tar vägen. Ena perioden känns allt lätt – jag tränar regelbundet, äter bra och är supertaggad. Sedan plötsligt… ingenting. Träningen känns tung, jag skjuter upp passen och hittar tusen ursäkter.
Det är lätt att bli irriterad på sig själv då. Men jag har försökt ändra synsätt lite.
Istället för att bli arg försöker jag acceptera att motivation går i vågor. Ingen är pepp hela tiden, oavsett vad sociala medier visar. Vissa dagar handlar det inte om att göra ett perfekt pass – utan bara om att göra något litet.
En kort promenad. Lite rörlighet. Några enkla övningar hemma.
Och det märkliga är: när jag gör något, även om det är litet, så kommer lusten ofta tillbaka av sig själv. Inte direkt, men steg för steg.
Så nästa gång motivationen försvinner tänker jag försöka vara lite snällare mot mig själv. Fortsätta röra mig, men utan press.
God fortsättning!